





|
Lite information om skillnaderna mellan teckenspråk för döva,
teckenkommunikation och tecknad svenska.
Teckenspråk för döva är i Sverige numera erkänt som ett eget språk, jämbördigt med övriga talade språk. Med teckenspråk kan man uttrycka sig lika nyanserat som i tal. Teckenspråk är ett levande språk som utvecklas och förändras som alla andra språk.
Teckenspråk följer sina egna grammatiska regler. Orden i en mening sätts inte efter varandra utan handform, rörelse, mimik och avläsning sker samtidigt och ger olika delar av meningens betydelse.
Många hörande föräldrar till döva barn lär sig teckenspråk redan då barnen är mycket små. Döva lär sig också teckna i kontakt med andra döva inom dagis, skola etc.
Teckenkommunikation, tecken som stöd(TSS) eller tecken till tal (TTT) eller tecken som alternativ komplement till kommunikation (TAKK)
Kärt barn har många namn gemensamt står det för stöd och hjälp till kommunikation via teckenkommunikation. Det blir lättare att göra sig förstådd. Det används med stor framgång till barn eller vuxna med språkstörning eller utvecklingsförsening där den handikappade har svårt att tala. Tecknet blir ett hjälpmedel på vägen till tal.
Man tecknar och talar samtidigt så att talet förstärks och förtydligas med tecken.
Samtidigt som man tecknar de vikigaste orden säger man meningen som vanligt.
Teckenkommunikation gör det lättare för den utvecklingsstörde att förstå samtidigt som de har lättare att göra sig förstådda.
Tecknad svenska
I tecknad svenska översätter man varje ord i en mening till ett tecken. Tecknen sätts på rad efter varandra på ett delvis konstruerat sätt. Det är tidskrävande och onaturligt och har mest använts av personer som blivit gravt hörselskadade i vuxenålder.
Tecknad svenska tillkom på 70-talet när man började uppmärksamma dövas svårigheter att skriva, läsa och förstå det svenska språket.
|